Allt som händer har en mening!

Jag låg och tittade i taket rätt många timmar innan jag slängde benen över sängen, tog en dusch, matade Hubbe och började plocka undan lite från gårdagen innan Jennie vaknade. Efter frukosten tog vi en lång promenad i solskenet utmed älven, ut till ishallen och hem igen, stötte på Alexandra och Viktoria på vägen så småpratade lite med de fina tjejerna ett tag innan vi fortsatte vår vandring.
Jennie åkte vid tre-tiden tråkigt nog, men vi syns snart igen förhoppningsvis! :)
Städade klart lägenheten innan sällskapet för kvällen kom hit för att kolla på hockeyn ihop med mig! Vi moffade kladdkaka, chips, cola, Fanta...Ja ni anar varför vi moffade?! Pratade en timma med gott folk också innan jag sa hej och godnatt till killkompisen och stöp i säng än en gång. Undrar hur många timmar man sover under sin livstid, tänk vad man missar...shiet.

Heja Sverige!!
Dock är jag förbannat trött på svensk media som bara skriver upp alla avhopp, jämt jämt jämt, förstör VM med sina Nej och bla bla bla. Kan de inte bara vara glada över de killarna som faktiskt sagt ja istället för att skriva svikare 1, svikare 2 osv hela jäkla VM?! Baaah.

Tror jag och många andra hade en otursdag igår kan jag ana. Allt gick bara fel eller helt åt fanders för att vara ärlig.
Jag och Jennie vaknade upp, eller ja, jag väckte Jennie och fulade mig som bara den, stackarn behövde nog sova egentligen. Men jag var pigg som en lärka och gjorde iordning lite frukost medan hon kollade till bilen utanför huset. Bar iväg på shopping i först stan och sedan Bergvik, hittade en fin tröja till Jennie som hon tänkte ha under kvällens bravader och sprang runt i nästan varenda butik. Jag lyckades med bedriften att, medan Jennie gick på systemet, starta billarmet på Bergvik, och jag fick inte stopp på det! Folk stannade och tittade förvånat på en galen blondin och några vänliga människor kom fram och hjälpte mig efter ett tag. Pinsamt värre. Fort hem, slänga i oss en helstekt kyckling och iordninggörande inför kvällen. Johan kom och lämnade över öl och när jag skulle lägga in dem i kylen tappar jag en självklart på foten så jag krossade fotknölen. Kan säga att det gör rätt så redigt ont! Alldeles blå blev foten... Sprang över till Lina i alla fall och hade mysmiddag ihop med Lina,Linnea, Alix, My & Yvette. De hade lagat riktigt god mat och vi bidrog med en liten kräftomelett jag och Jennie.
Sedan fort hem igen, inväntade Simon och sedan Johan, tillsist Jocke och Mikael. Var bara att köra igång igen, galna som vi är. Jag sprang runt och spelade ishockey i min lilla etta som omväxlingsskull och framåt elva rumlade vi iväg till Ankan för att dansa. När vi kom dit fanns det inte många själar där inne men det fylldes på allt eftersom, lite för mycket till och med. Man kunde knappt röra sig tillslut. Tråkigt. Jag kollade uppgivet på Jennie och vi gick ut lite innan klockan ett. Jag ringde Robin och gick bort till McDonalds, hittade inte honom bland allt folk men såg honom gå förbi fönstret efter ett tag så han kom in igen och pratade lite innan jag och Jennie klackade iväg hem för att få oss en god natts sömn åter igen.

Nu har Jennie lämnat mig för denna gången och det är tomt och tyst i lägenheten. Jag försöker smälta helgens händelser bit för bit, skakar på huvudet, bara skrattar.

Fredag:

Agnes kom hit och flummade runt med mig på eftermiddagen, dansade bland annat runt med en bag in box till låten med samma namn här ett tag haha. Vi chillade, vi softade, vi gjorde inte många knop tills Jennie kom vid halv fem. Åkte till Bergvik, handlade, sa farväl till Agnes och önskade henne en trevlig resa till Mora innan vi åkte hemåt och började göra oss iordning för utgång. Slöt upp med ett par killar på Norrstrand, hur underbara som helst måste jag bara säga! Jocke, Robin, Robins bror och Mikael som ägde lägenheten. Vi slogs om musiken, poppade popcorn, kastade popcorn, studsade runt och fulade oss mest hela kvällen. Ja ni kan ju kolla på bilderna själva. Snart kom även en Sandra och hennes vän på besök ett tag men åkte snart igen. Även vi började packa ihop och drog oss in mot stan. Funderade på Tempel ett tag men hamnade på Ankan i vanlig ordning. Jag kramade om folk som jag tyckte om, och inte tyckte så bra om och sedan var det bara att dansa på. Jennie & Jocke satte sig vid ett bord så jag slöt upp med Linn & Ida istället för lite galen dans och även Carro. Robin och Micke spelade poker och ja, gud vet vart timmarna tog vägen men snart var vi på väg hem i alla fall. Jag ringde upp folket som hade ringt mig, svarade på konstiga sms innan Oscar & Kristoffer kom hit på efterfest en timma.
När de hade gått var det två trötta damer som stöp i säng och somnade (för å citera Lina) "gotti gotti".

 
Jag tror alla som känner mig vet att jag månar väldigt mycket om mina minnen. Jag skriver ned dem, jag har alltid med mig kameran, dokumenterar alla tankar och händelser. Jag vet inte i dagsläget vad jag ska ha dem till men det är en slags trygghet att ha dem stoppade i en låda eller skrivna i en bok som står i bokhyllan. Men bara det här att värdesätta varje dag tycker jag är enormt viktigt, framförallt för att kunna utveckla sig själv och minska på stressen att man kanske inte hinner med livet i och med att dagarna går så fort.

Jag vet att alla tycker att deras vänner är något extra och egentligen är det fantastiskt att människor kan fungera så otroligt bra tillsammans, sen kan man ju inte fungera ihop med allt och alla, det är en omöjlighet, jag tror säkert att det är ett par som inte klarar av mig som person eller dem som jag umgås med. De kanske sitter och läser den här bloggen bara för att gotta sig i mina misslyckanden eller se om jag lyckats göra något dumt eller bara vill skratta åt dumma reflektioner som jag skriver ned här, vad vet jag ? Men det jag vill komma fram till är att jag är väldigt, väldigt glad över att ha privilegien att få ha så många personer omkring mig hela tiden som lyser upp dag efter dag, eller nätter också om man nu ska vara petig. Droppar in lite sms då och då med så fantastiska ord så man blir helt tårögd. Jag skiter fullkomligt i dem nu som inte tycker om mig, de får sprida ut osanna rykten, kolla snett på mig och dylikt om de tycker att det gynnar och får dem att må bra. (Vet inte om några gör det i dagsläget, men ifall att...) Jag har i alla fall lärt mig ordentligt sedan jag flyttade till Karlstad att man bara ska fnysa åt rykten och skapa sig en egen uppfattning - gällande ALLA människor! Så länge de inte sårat mig eller mina vänner på något sätt så är det ju bra människor på ett sätt, eller hur? Det är ett starkt bevis på att även de mest horribla personerna också kan vara mänskliga om de klarar av att hålla tillit till en eller ett fåtal personer. Jag menar inte att man ska lita på allt och alla, men i största möjliga mån tycker jag att man ska ge människan en chans eller två.

Nu är jag faktiskt helt slut i både knopp och kropp.
Började dagen med ett gympass här i stan ihop med Alix och Lina, hem, slänga i sig lite mat, duscha och springa ned till bussen.
Hann med en timmas föreläsning på universitetet innan jag hoppade på bussen upp till jobbet. Hade delegering med PEP-mask ihop med sjukgymnasten Ida. Gick som på räls och jag kunde få ett godkänt intyg! Mums på det. Var bara att fortsätta stressa sedan för att hinna hem till tvättiden klockan fyra. In på LIDL, köpa senaste Hockey-vmbilagan sen sjönk jag ihop på bussen hem. Tänker inte lyfta ett finger mer denna kvällen utan bara invänta morgondagen som kommer bli helt underbar känner jag på mig! Jennie kommer hit klockan två, sedan börjar vår galna helg. Hon ville veta vad jag smider för planer, så här gumman, varsågod, här serverar jag dem på ett silverfat!


Fredag: Fest på Norrstrand
Lördag: (beroende på väder) Skutberget, Pråmen, glassa, njuta av livet, promenad ut till Färjestad, middag hemma hos Lina ihop med bland annat Therese, Alexandra, My & Linnéa. Förfest hos mig ihop med ett stycke galna inlinekillar och hockeykillar och sedan utgång på passande ställe!
Söndag: Öppet för förslag!

Därför handlar jag.

Nej, hmm, nja dåligt ordspråk.
Har precis kommit hem från en riktig långpromenad med Alexandra, närmare 1½ timme, och vilken skön promenad. Bara få flumma loss, berätta om alla känslor och tankar, analysera, diskutera, skratta, utbyta minnen med varandra. Det är som Alexandra skulle sagt - ovärdeligt! Vi avverkade Viken, Orrholmen och Herrhagen samt centrum innan vi sa godnatt, jag fylld av kärlek till denna underbara människa! Hon är en av få kvinnliga personer som jag ser upp till!


Inlineträningen gick över förväntan, höll helt tätt första kvarten och totalt på en halvtimme bara ett mål. Måste väl ses som godkänt mot Veteranerna?! Sista halvtimmen var inte lika bra, vred sönder foten på köpet, men oj. Alltså läsare, ni borde prova på en träning. Det är så fantastiskt ROLIGT! Jag blir så lycklig bara av att se en ishall, haha. Och trots att skydden är blöta sedan gårdagens träning, humlor flyger omkring överallt inomhus, klubban är trasig, ja gud vet vad, så älskar jag det här! Det här är jag! Det här är Sophia Jiglind ut i fingerspetsarna!

Ni vet, det här att ha ett lugnt liv, det är inte min grej riktigt, jag känner mig naken, rädd, exposed...
Hoppade upp imorse vid sex då delegeringsutbildning stod på schemat. Cyklade iväg till Rosenbad strax efter halv åtta - superskön dag idag igen! Solen sken och Karlstáborna var redan ute och gick morgonpromenader, skrattandes och uppe i glada diskussioner. Jag slöt upp med folk inom min sektor och satt där sedan snällt i fem timmar för att lyssna på våran föreläsare. Gjorde ett prov också 25 utav 26 rätt! Inte illa pinkat som en gammal god vän skulle sagt till mig! Nu är det bara matlagning som står på schemat innan min privata limousin kommer förbi här klockan fem för att ta mig till ishallen! ;)

Gårdagen blev...vad ska man säga...slitsam!
Lina kom hit på middag, jag gjorde potatisgratäng, fläskfilé och champinjonsås ihop med lite wokgrönsaker innan Andreas och Johan kom förbi och hämtade upp oss. Jag skulle träna inlines med grabbsen. Så blev träning fem till sex...sedan skulle tydligen killarna ha möte med a-laget så jag och Lina fick vackert sitta och vänta på läktarn. Jag fick dock dåligt samvete då Lina ville hem så ringde Jimmi som var på väg till Karlstad. De tog med sig henne hem och jag kröp ihop högst upp på läktarn och kollade på Charlestowns träning och sedan Nor Tigers. Kollade suckandes bort mot cafeterian där laget hade möte. Kunde de aldrig bli klara? Klockan började närma sig nio nu och jag var både trött, hungrig och hade migrän efter uttorkningen som blir när man spelar inlinehockey! Eller ja, i alla fall jag som är som en studsboll på planen. Och ja, jag älskar att klubba ned Johan också på köpet!
Jennie ringde och räddade kvällen lite, så jag ställde mig vid entrén, hoppades att killarna skulle komma snart och de dök upp vid tio över nio. Hoppet tändes hos mig, yes äntligen få åka hem! Nej...då skulle de köra ett pass till så jag bara gapade, jahapp... Fick ett sms också "inte ens ett hej?" En av de andra killarna kände tydligen igen mig, jag hade dock aldrig träffat honom. Jag försökte hitta skjuts hem och då ringde den här killen, Robert, och frågade om jag ville åka med. Kunde ha hoppat av lycka! Så de vände bilen och kom och hämtade mig tio minuter senare! Var en trött målvakt som la sig och halvsomnade i baksätet i chauffören Joakims bil. Jag blir så glad när okända personer vågar vara omtänksamma! Jag älskar sådant!

Vilken fantastisk morgon! Som jag sov bort, haha.
Skulle haft föreläsning nio till tolv, öppnade dock inte mina blå förrän strac efter halv elva. Kollade förbryllat på klockan, alarmet hade gått igång, men inte jag... Så det var bara att rycka på axlarna, svara på alla sms, ringa min mor och sedan krypa upp under täcket med en god frukost kollandes på Biggest Loser.
Gårdagskvällen var lite bättre än vanligt, haha. En helgalen inlinesträning med mina fantastiska lagkamrater + ett par grabbs som lekte runt på plan i närmare en timme. Jag gjorde ett par fotbollssparkar till räddningar och höll på att knäcka nacken utan Annica då pucken flög på henne efter att ha träffat mitt benskydd! Sorry!! Blev även någon snygg plockräddning innan målen trillade in de sista tio minuterna då jag höll på att dö utav värmeslag och inlinesknäppningarna hade gått upp så jag såg ut som en sådan där...vad heter det, docka som rör armar och ben med hjälp utav trådar..hmm.. Återkommer i den frågan tror jag minsann!
Var en trött målvakt som lade sig raklång på planen när slutsignalen ljöd. Jag var som en enda stor sjö, ja, kanske ett hav till och med! Uh vad varmt! Men jag älskar varje minut jag får stå på planen, vilken nörd jag är, men jag lovar gott folk, finns inget roligare!
Jag ställde mig gärna och jagade en humla i omklädningsrummet en tio minuter med vattenflaskan så tjejerna skrattade ihjäl sig. Fick god hjälp utav Emelie med soptunnan! Herregud vad det måste sett ut, haha.
När jag kom hem vid elva så blev det som vanligt datorn, retades lite med Robin, fick höra värmande kommentarer från Lina & Therese innan jag släckte de blåa för kvällen. En aning påse slut.

Fick även höra stranden ifrån Gotland i förrgår tack vare mammas telefon då hon och far är vid stugan en månad. Jag längtar till sommaren så det värker i bröstet. Bara få gå utmed klipporna vid vår strand, se alla små kaniner som hoppar omkring, se Cassie springa runt lycklig och rulla sig i sanden, alla nattdopp i månskenet och jaa, ni vet, Gotland är som hemma för mig, har bott där ett år sammanlagt utav mitt tjugoåriga liv tack vare alla somrar där och det är alltid en speciell känsla att stå längst fram på färjan över och se Visby komma närmare och närmare.

Jag är lycklig nu, det går bra nu. 
 

Slänger in ett snabbt inlägg innan Lina & Therese plockar upp mig från gatan nedanför.
Jobbet var underbart idag igen, mer säger jag inte :)
Strax efter jag kommit hem slängde jag in en kladdkaka i ugnen och efter att ha snackat lite skit med Jennie så kom mina yrväder Lina & Alexandra hit en sväng för att skratta, prata, umgås, sprida kärlek... Ja ni som känner dem vet hurdana de där godbitarna är!
Nu är det inlinehockey som gäller för 100%... eller nej 110%!
Önskar er alla en fantastiskt fin kväll i solskenet!

Det här att vakna utav alarmklockan är inte min grej, jag flög två meter upp ur sängen och kollade mig förbryllat omkring innan hjärnan insåg att det var alarmet. Typiskt. Jag som sov så gott!
Blev en ensamkväll igår trots allt, men mycket socialisation med diverse vänner, bland annat syster, bäste Alix & Ellen genom msn och telefon.

Pyttipannan står för full fräs i ugnen, dagens matlåda, och snart är det dags att sticka iväg till jobbet. Åtta till halv fem! Hmm, ikväll är det inlineträning för fulla muggar till halv elva och sedan kommer det lite sällskap hit eventuellt. Hoppas mina kära vänner tar dagen i akt då vi är lediga från universitetet och njuter utav solen som har högsta styrkan på här idag!

Jag vet inte riktigt vad veckan har att erbjuda i detalj men lite såhär kommer det väl att se ut:

Måndag: Jobb 8-16.30 , inlineträning dam 21-22.
Tisdag: Universitet 9-12, gym, inlineträning herr
Onsdag: Delgeringsutbildning Rosenbad 8-13,gym, fika med L, A & D, Ellen hit?, inlineträning dam
Torsdag: Universitetet 9-12, gym
Fredag: Universitetet 9-12, gym, Jennie hit!!
Lördag: Jennie här, gym, utgång!
Söndag: Jennie här!

För er som inte vet så är Jennie min närmaste vän och känner mig bättre än någon annan, hon kommer ifrån Dalarna så vi kan inte ses mer än ett par gånger per år, tråkigt nog. Hon är som den där tvillingsystern man alltid önskade sig när man var liten.

• 
  
  Välkommen till min nya blogg! Då det var dags att radera lite skit ur mitt liv så börjar vi om på nytt!
  Hoppas alla mina gamla läsare följer med hit, och ni som är nya får jag säga - Kul att ni hittat hit och välkomna!
  Ni som inte känner mig sedan innan kommer här en liten presentation:
  
  Jag heter som sagt Sophia, är 20 år gammal och studerar på Karlstads universitet, Hälsa & Wellnessprogrammet som förmodligen kommer skapa en Hälsocoach utav mig och mina underbara klasskamrater.
  Till Karlstad flyttade jag i augusti 2009 men tankarna på just den här stan började redan 2oo2, så ni kan ju tänka er vilken lycklig 19-åring som drog flyttlasset hit tillsist?
  
  Jag har spelat ishockey sedan jag var tretton år och älskar sporten lika mycket fortfarande. Vissa säger att jag är galen som ställer mig i målet, men det är min identitet och mitt liv. Att stå där lite kobent på skridskorna med min gamla plock i vänsternäven och klubban stadigt i högernäven. Mina sju första säsonger gjorde jag i T/M Tornados men som la ned ju vid jul så då förflyttade jag mig till Nor Queens där jag stormtrivdes redan från första början och är kvar där än idag. Fast nu under sommaren blev jag i lurad att spela inline-hockey och efter den första svettiga träningen kunde jag bara konstatera att det var minst lika roligt! Så nu är det SM i Löfbergs Lila Arena som gäller nu under juni.
  
  Jag jobbar även vid sidan utav pluggandet som personlig assistent. Även där är jag lyckligt lottad då jag har världens underbaraste (och roligaste) personer att jobba ihop med!
  
  Hmm, vid sidan utav ishockeyn så tränar jag på gym 4-6 gånger i veckan på SATS, antingen ute på Färjestad eller i centrum plous att jag har Sveriges hurtigaste kompisar som drar med mig ut på promenader varje dag. Kan livet bli mer njutfullt?
  
  Jag själv som person vet jag inte riktigt hur jag ska definera mig... Folk som inte känner mig tror jag är en bimbo på grund av min hårfärg (vad jag har fått höra i efterhand) men jag kan säga såhär : Jag föddes med den hårfärgen jag har och vågar inte färga med risk för att förstöra det blonda. Sen är jag rätt blyg i nytt sällskap så då uppfattas jag väl som dryg kan jag tro. Men jag är rätt snäll utav mig, förstår inte nöjet i att såra andra människor, sen är jag livsnjutare från och till, spontan men även en ganska rätt rejäl grubblare.... Mår min omgivning dåligt mår jag dåligt, mår jag dåligt är det pga tankar. Eller så har jag helt enkelt fått för många puckar i skallen utav mina lagkamrater! Vem vet?!