My life
Ni vet, det här att ha ett lugnt liv, det är inte min grej riktigt, jag känner mig naken, rädd, exposed...
Hoppade upp imorse vid sex då delegeringsutbildning stod på schemat. Cyklade iväg till Rosenbad strax efter halv åtta - superskön dag idag igen! Solen sken och Karlstáborna var redan ute och gick morgonpromenader, skrattandes och uppe i glada diskussioner. Jag slöt upp med folk inom min sektor och satt där sedan snällt i fem timmar för att lyssna på våran föreläsare. Gjorde ett prov också 25 utav 26 rätt! Inte illa pinkat som en gammal god vän skulle sagt till mig! Nu är det bara matlagning som står på schemat innan min privata limousin kommer förbi här klockan fem för att ta mig till ishallen! ;)
Gårdagen blev...vad ska man säga...slitsam!
Lina kom hit på middag, jag gjorde potatisgratäng, fläskfilé och champinjonsås ihop med lite wokgrönsaker innan Andreas och Johan kom förbi och hämtade upp oss. Jag skulle träna inlines med grabbsen. Så blev träning fem till sex...sedan skulle tydligen killarna ha möte med a-laget så jag och Lina fick vackert sitta och vänta på läktarn. Jag fick dock dåligt samvete då Lina ville hem så ringde Jimmi som var på väg till Karlstad. De tog med sig henne hem och jag kröp ihop högst upp på läktarn och kollade på Charlestowns träning och sedan Nor Tigers. Kollade suckandes bort mot cafeterian där laget hade möte. Kunde de aldrig bli klara? Klockan började närma sig nio nu och jag var både trött, hungrig och hade migrän efter uttorkningen som blir när man spelar inlinehockey! Eller ja, i alla fall jag som är som en studsboll på planen. Och ja, jag älskar att klubba ned Johan också på köpet!
Jennie ringde och räddade kvällen lite, så jag ställde mig vid entrén, hoppades att killarna skulle komma snart och de dök upp vid tio över nio. Hoppet tändes hos mig, yes äntligen få åka hem! Nej...då skulle de köra ett pass till så jag bara gapade, jahapp... Fick ett sms också "inte ens ett hej?" En av de andra killarna kände tydligen igen mig, jag hade dock aldrig träffat honom. Jag försökte hitta skjuts hem och då ringde den här killen, Robert, och frågade om jag ville åka med. Kunde ha hoppat av lycka! Så de vände bilen och kom och hämtade mig tio minuter senare! Var en trött målvakt som la sig och halvsomnade i baksätet i chauffören Joakims bil. Jag blir så glad när okända personer vågar vara omtänksamma! Jag älskar sådant! 
