Yeah we are going up!
Vilken fantastisk morgon! Som jag sov bort, haha.
Skulle haft föreläsning nio till tolv, öppnade dock inte mina blå förrän strac efter halv elva. Kollade förbryllat på klockan, alarmet hade gått igång, men inte jag... Så det var bara att rycka på axlarna, svara på alla sms, ringa min mor och sedan krypa upp under täcket med en god frukost kollandes på Biggest Loser.
Gårdagskvällen var lite bättre än vanligt, haha. En helgalen inlinesträning med mina fantastiska lagkamrater + ett par grabbs som lekte runt på plan i närmare en timme. Jag gjorde ett par fotbollssparkar till räddningar och höll på att knäcka nacken utan Annica då pucken flög på henne efter att ha träffat mitt benskydd! Sorry!! Blev även någon snygg plockräddning innan målen trillade in de sista tio minuterna då jag höll på att dö utav värmeslag och inlinesknäppningarna hade gått upp så jag såg ut som en sådan där...vad heter det, docka som rör armar och ben med hjälp utav trådar..hmm.. Återkommer i den frågan tror jag minsann!
Var en trött målvakt som lade sig raklång på planen när slutsignalen ljöd. Jag var som en enda stor sjö, ja, kanske ett hav till och med! Uh vad varmt! Men jag älskar varje minut jag får stå på planen, vilken nörd jag är, men jag lovar gott folk, finns inget roligare!
Jag ställde mig gärna och jagade en humla i omklädningsrummet en tio minuter med vattenflaskan så tjejerna skrattade ihjäl sig. Fick god hjälp utav Emelie med soptunnan! Herregud vad det måste sett ut, haha.
När jag kom hem vid elva så blev det som vanligt datorn, retades lite med Robin, fick höra värmande kommentarer från Lina & Therese innan jag släckte de blåa för kvällen. En aning påse slut.
Fick även höra stranden ifrån Gotland i förrgår tack vare mammas telefon då hon och far är vid stugan en månad. Jag längtar till sommaren så det värker i bröstet. Bara få gå utmed klipporna vid vår strand, se alla små kaniner som hoppar omkring, se Cassie springa runt lycklig och rulla sig i sanden, alla nattdopp i månskenet och jaa, ni vet, Gotland är som hemma för mig, har bott där ett år sammanlagt utav mitt tjugoåriga liv tack vare alla somrar där och det är alltid en speciell känsla att stå längst fram på färjan över och se Visby komma närmare och närmare.
Jag är lycklig nu, det går bra nu. 
