Allt som händer har en mening!

Inlinescup stod på schemat, från klockan tio till sju.
Simon hämtade mig halv tio, åkte upp, plockade upp en snygg brunett i form av Agnes och sedan bar det av till Vålberg och Norvalla ishall! Sverige-Finland i en träningslandskamp. Var bara att sätta sig, inta platserna, mjuka upp kroppsdelarna samt stämbanden och börja heja!
Jag ställde mig in på att det kunde bli en lång och jobbig dag men kanske inte så känslofylld som det blev.
Vi sprang och gömde oss för en person tre-fyra gånger, gav upp tillslut, Agnes fick en tillfällig pojkvän i Simon och jag höll på att skratta ihjäl mig.
Satte oss i solen, träffade välbekant folk, vissa positiva, vissa förvirringar, vissa negativa.
Mitt lag samlades framåt halv ett och vi slog oss ned på läktaren för att kika in våra motståndare.
Jag skulle dock agera båsöppnare, men men, jag fick ju i alla fall vara med på något vis!
Behöver jag säga igen att dagen blev känslofylld? Inte bara på planen utan man kommer på sig själv med att ha tankarna på annat håll än på själva matcherna som spelas. Typiskt.
Turneringen avslutades lite snöpligt då en i mitt lag fick åka iväg med ambulans och blev lite tumult ett tag så matchen mot det andra tjejlaget spelades aldrig. Jag höll mig undan och ställde mig på baksidan utav ishallen. Funderade ett tag, satte mig sedan på framsidan tills Emelie, Lina & Tess kom och körde hem mig.

Mor & Far <3

Mor och far överraskade mig på morgonen med att släpa med mig ned till Kinnekulle för att göra vår årliga, vad ska man säga, vårresa i Skaraborg?! Lika underbart varje gång och varje gång har vi lika god tur med vädret! Äppelträden stod i blom, kärsen bredde ut sig miltals över ängarna, rapsen blommade, alltså...Sverige är så förbannat vackert så det är helt kopiöst!
Stannade till på Kinnekulle, kollade den magiska utsikten och upptäckte en Rosenfink, rätt ovanlig i Sverige! (Pappa & farfar lär mig allt) Jag och pappa fulade oss framför kameran innan vi fortsatte till insjön som ligger så vackert inbäddad mellan Vänern och Kinnekulle. Titta på bilderna så förstår ni vilken utsikt!
På vägen hem stannade vi till i Götene och tog oss varsin pizza speciale! Min med...gissa? PARMASKINKA! hur gott?!

Hoppade på bussen hem till Karlstad vid halv fem och mötte världens regnväder, varför kunde jag inte stannat i Hova? Hmm...
Agnes & Simon dök upp vid sjutiden och vi...Jaa, vi ... Pratade och dansade, fulade oss och hade allmänt trevligt då det var nykterhetskväll som gällde (undantag för varsin öl) innan Tommy, Henke och Marcus dök upp framåt elva. Bestämde oss för att gå ut på Nöjes, jag, Tommy & Simon och jag kan ju säga såhär - Kan ha varit det töligaste jag har varit med om! Vi satt på varsin barstol hela kvällen och skrattade åt Tommy som visade oss hur man ska ragga?! Dregla och blinka förföriskt med ögonfransarna. Tack Tommyboy, är det därför jag aldrig får någon kille på kroken, jag dreglar inte så saliven droppar i golvet! Haha.
Gick hem vid ettiden och knockade kudden istället då morgondagen skulle bjuda på en hel del.

Inlinescup, hopp och studs på Kinnekulle, grillningar hit och dit, kullerbyttor i lägenheten och ja, ni vet ju själva hur jag fungerar i många märkliga sammanhang. Så här har mina tre sista dagar sett ut sedan jag åkte hem till Hova, och tillbaka hem till Karlstad. Det är märkligt vad mycket man tycker är just ens hem.
Nåja, ingen idé och vara djup idag när man försöker hitta tillbaka till sig själv, eller hur?!

Vet inte i vilken ände man ska börja, men helt klart är att helgen blev fantastisk på många sätt och vis faktiskt.

I fredags så försökte jag laga våran dator hemma i Hova utan lyckat resultat, gav upp och gjorde mat istället till mor och far innan Annelinn ringde och ville ha mig till Sjötorp. Sagt och gjort. Snodde bilen och spjutade iväg till Sjötorp för lite tennisspel. Annelinn har gått i tennis ett par år och jag hade mitt cp-finger så gissa vem som vann? Ingen! Vi glömde räkna poängen, smartskallarna!
Mina bollar flög trettio meter upp i luften hela tiden (vadå koordination?!) så Annelinn gav upp efter en halvtimma och tog med mig på en joggingtur istället!
Gissa hur långt vi sprang innan vi sneglade på varandra, saktade ned...saktade ned ännu mer....tillsist gick vi. Jo, kanske en trehundra meter?! Duktiga töser, maraton nästa! Pratade av oss istället, vilket var mycket bättre för själen!
Efter ett besök på ICA i Lyrestad blev det Bokskogen som det så vackert heter, slog oss ned på en sten på sjön, packade upp vår picknick, rostbiff och potatissallad ihop med ost och kex. Vem har sagt att man inte kan vara livsnjutare i regnväder?

Kvällen tillbringades med mor och far, saknat dem hur mycket som helst! Så ville bara vara hemma och ta det lugnt och gosa med vovven och killråttorna.

Mors dag idag, så tillägnar all min kraft till min underbara, älskade moder Elisabeth !
Hon som tröstar, tar hand om, stöttar och älskar mig.

Dagen har tillbringats ihop med goda vänner i form av föreläsningar om kvinnans genitala sjukdomar samt gympass på SATS här i stan. Kvällen kommer erbjuda inlineträning förhoppningsvis, har ingen koll på alla nya scheman tyvärr. Men jag räknar med ett pass med tjejerna i vilket fall som helst!

Kan man göra annat än att älska det här livet ?!

Jag prioriterar min familj, släkt och vänner högst på min lista över livet och jag vet att de vill att jag ska må bra. De äkta vännerna vill säga. Sen finns det viktiga saker så som kärlek, jobb, aktiviteter, meningsfullhet och utveckling. Jag tänkte inte tala om några av de sista nämnda sakerna för jag vet att jag just nu innehar den mest meningsfulla livsstilen för mig själv som person. På dagarna får jag jobba/gå på föreläsningarna eller gymma, umgås med mina vänner eller bara ta det lugnt hemma i lägenheten och på kvällarna får jag aktivera mig med inlinesträningen/fest/filmkvällar och dylikt. Det passar mig perfekt, för stunden. Jag kanske tittar tillbaka om ett år och skrattar åt mig själv - men just nu är jag nöjd. Har ingen stress i kroppen, tar allting lite som det kommer, glad och lycklig över att få ha priviligien att kunna vara spontan om dagarna vilket passar mig perfekt. Jag är en individuell individ igen. Bara sista veckan har jag knutit kontakt med ett par till vackra själar, jag har fått tillbaka vänner som jag har saknat vid min sida, jag har fått vara mig själv !. Spontanitet - bara just det ordet älskar jag, ännu mer att få utföra det i vardagslivet och det är vad sista veckan har handlat om. Jag vill inte ha kontroll på saker och ting, inga scheman, vill inte anpassa mig efter en person dagarna i ända. Spontanitet. Eller vad är det alla säger här uppe ? Harmoni?!
Ibland måste man helt enkelt göra vissa uppoffringar för att få det man vill ha - I mitt fall ville jag ha tillbaka det gamla livet jag skapade häruppe i Karlstad och jag har äntligen mått mitt mål.
Personer som sprider ut delar av mitt liv som jag väljer att inte delge personligen här på bloggen för att själva få uppmärksamhet - dom har inte längre någon plats hos mig, kanske fungerar det hos någon annan, men jag prioriterar bort den typen av människor från och med nu. Jag vill umgås med folk som gör mig och sin omgivning glad och harmonisk. Det kan inte bara handla om en själv tjugofyra/sju. Respekt och integritet är ting som vissa måste lära sig hantera, upptäcka deras innebörd och utöva dem. Man kan inte prata bakom ryggen på sin "vän", berätta delar som kanske är privata och som vännen sagt i förtroende för hon/han trodde att det gick att lita till 100% på personen som får höra derssa saker.
Tror ni jag är besviken?
Dock så lär man sig utav sina misstag och hädanefter behöver man ju inte ha samma relation till den här vännen, eller hur? Broarna är brända och skeppet sjönk utan sin kapten.
Finns så många underbara personer därute, var och en på sitt sätt, som jag ser fram emot att få träffa i framtiden. Därför kan man inte vara kvar hos en enda individ. Man måste utvecklas - knyta nya vänskapsband, men ändå det viktigaste utav allt- ta hand om de som finns där för dig ! Det är dina guldkorn i vardagen, ta vara på dem, de är väldigt sällsynta! Annars står du där en dag, helt ensam och utblottad. Är det vad man hade tänkt sig den dagen man var sex år gammal och drömde om framtiden? Framtiden som brandman, delfinskötare eller veterinär?
Nej, tänkte väl det.

Because this friendship is just a lie
such a beautiful lie
to believe in.
Forget about our past
and what had happen last you said
But this is just a game!
This life is just a game!!
When can I ever trust in what you says?
When do I know when all you say is only lies?
When do I know that you are telling stories behind my back?
When do I know that you can accept the one I had chosen?
What happen when I don´t want to fight anymore?
Are you breaking me down, burying me, killing me?
I am so, so finished with you my friend!
This is who I really am.
Don´t take that away from me.
I am finished with you...
Bye bye girl, bye bye.

Under natten hade folk hållt på och fylleringt och haft sig så jag hade fått sova kanske...en två timmar?
Plötsligt ringde mobilen vid sju-tiden igen, dolt nummer. Brydde mig inte om att svara, ringde igen efter en minut, jag svarade, kunde ju vara något viktigt. Jobbet. Undrade om jag kunde hoppa in och jobba från klockan åtta fram till kvällningen. Självklart! Hade saknat min arbetsplats med allt vad det innebär! Svängde benen över sängen, snubblade in i badrummet, gjorde iordning allting, slängde i mig lite frukost och fångade en buss nere på Torget.

Vädret var helt underbart idag så var ute i solen en hel del!
Kollade även lite på hockey-semifinalen. Gick ju skit! Mer behövs inte sägas! Men vi tar nya tag och kör på!

Kom hem, slängde i mig mat, gjorde mig iordning och Simon kom och hämtade mig prick sju. Johan och Linnéa slöt upp med oss på Norrstrand sedan var det bara att korka upp inför CL-finalen!
Simon gav mig en hög med gamla CD-skivor ifrån 90-talet och jag drog igång gamla godbitar så som Brittan-Oops I did it again, Hillson-Vacker utan spackel osv. Var en rätt galen blondin som dansade loss till detta!
Blev inte så mycket koll på fotbollen (tack gode gud, jag är inget stort fan utav fotboll!) utav vi satte dit varandra i Jag har aldrig-spelet och jag höll på att skratta ihjäl mig över hur dumma frågor vi kom på i slutändan. Inget med sex och sånt alltså, utan bara allmänt dumma saker vi har gjort under vår lilla livstid.
Två av Johans kompisar kom och hämtade oss vid halv tolv, körde oss till domkyrkan. Jag var rätt rund under fötterna och ringde en, Simon tog över, tyckte inte jag skulle prata med honom när jag var onykter. Vet inte vad som sades, men men... Fick höra en del av Simon och vet inte om jag ska tolka det positivt eller negativt?! Jaja.
I kön in till Ankan mötte vi upp med Annelinn, Sofia, Jenny, Bergerland, Linn & Ida bland många. Pratade, fick höra överraskande saker, jag blev väldigt konfunderad. Hur är människan funtad?!
Kom in på Ankan, började mingla som vanligt. Var väldigt mycket folk ute ikväll som man kände!
Dansade med Johan och Simon i början, sedan Linn & Ida. Gick runt lite, blev medryckt till dansgolvet igen utav Christian. Annelinn drog iväg mig någon annanstans, hittade Marcus & Andreas. Kramade på Marcus ett tag, pratade affärer, såg Jimmi på andra sidan baren. Hoppade upp på baren, rätt ned i hans famn, pratade lite, satte mig på baren, blev upplyft utav Marcus, låg där ett tag i hans famn, hoppade ned, ut på balkongen, hittade ännu mer roligt folk. Hjälpte Jimmi med en tjänst. En tjej som snackade skit bakom min rygg för jag umgicks med Johan, svartsjuk frågetecken?! Hittade Fredrik igen, samspråkade lite, ut på dansgolvet igen, flög runt med Linn & Ida. Tillbaka till bandyboysen, pratade med Oscar, hängde i baren, lekte cool eller något. Fråga inte. Tiden gick så otroligt fort! Helt sanslöst. Utan att man hann blinka så var det dags för sista dansen. Jag och Ida stod vid dj:n, tittade lite innan vi tog tag i Marcus och hans vän, de skulle minsann inte slippa undan! Haha. Fick höra väldigt många värmande ord som jag verkligen tog till mig innan det var dags att lämna Ankan. Vi var ett stort gäng som gick iväg till BK, jag tappade dock bort hälften innan jag hann blinka. Johan, Marcus och Andreas var kvar i alla fall. Ser en person jag förtvivlat har försökt undvika efter en hemsk händelse förra året så bryter ihop utav rädsla vid väggen och försöker gömma mig själv. Marcus fram, håller om mig, lugnar ned mig, säger att jag är en stark människa, torkar bort mina tårar. Det är inte värt det. Försvinner fort från centrum och går hem till entrén. Pratar fram till fyra med Johan, Andreas ringde, pratade allvar med honom om min väninna.
Skickade ett väldigt dumt sms till Vålberg, men men, inget man kan göra något åt nu.
Jag var hur trött som helst när jag låste upp lägenheten, vattnade bort sminket och kröp ned under täcket.
Men men, tack till alla inblandade igår för en fantastiskt fin kväll!

Spolar tillbaka till fredagskvällen som tillbringades med Agnes och en killkompis. Tårarna forsade från mig och Agnes till och från under filmen Pearl Harbours tid. Haha. Moffade i oss godis, cola, chips och vindruvor medan vi pratade, ventilerade, diskuterade, funderade.. Ja.. Ni förstår själva. Och nog blev jag lite klokare.

Vi skjutsade hem Agnes vid tolvtiden och åkte sedan vidare ut mot Örsholmen. Och där kom lugnet, man kunde andas ut, ta in sjöluften i lungorna, slappna av och bara vara i kolmörkret. Vi gick en lång promenad längs med stranden. Kollade på en bäver som simmade runt i vattnet, fladdermössen som flög över våra huvuden och jag bara längtade till min strand på Gotland. Som jag längtar, jag vill dit, jag vill inte vara i Karlstad längre.

Fick dock höra väldigt fina ord ifrån min Agnes. Hon är glad att jag har hittat inlinehockeyn för jag är mer mig själv nu. Ingen hockey- ingen Sophia. Så hon har definitivt rätt, jag har haft ett tomrum inom mig sen i julas. Jag vill bara spela, spela, spela, spela... Haha. Mår riktigt gott numera faktiskt, man har någonting att se fram emot om vardagarna, man får träffa bra folk och man får göra det man älskar.


Saknar min lilla Alix för övrigt som är i Paris och härjar!

Suttit och tittat ut genom ett regnigt fönster hela dagen.

Snart kommer i alla fall Agnes hit och ska ta hand om mig.
Blir lite handling av mat och sedan sitta och snyfta till Pearl Harbor resten av kvällen, samt prata, prata, prata!

Sönderstressad - där har ni mig i ordets rätta mening. Jag visste inte hurpass stressad jag var förrän mina vänner sa åt mig igår kväll. Jag sitter och skakar hela tiden, uppe på högvarv hela tiden. Är nästan som att jag har hypertheros. Usch. Finns vissa saker som håller på och knäcka mig, det ena är mobilen, det andra är det förflutna. Och inatt har jag haft världens huvudvärk så är helt slut i kroppen, sov till elva och vill bara sova ännu mer...
Tänkte dock dra igång med plugget nu då jag missar dagens föreläsning.

*

Nu kom sammanbrottet också, tårarna bara forsar ned. Va fan, varför lär jag mig aldrig att ta det lugnt. Herregud vad trött jag är... Vill bara sova, sova, sova...

*

Klockan två igår kom Fredrik & Oskar och hämtade mig för lite freesbeegolf ute på Skutberget, första dagen man kunde gå runt i shorts och linne. Jag kollade mest på medan killarna kastade freesbeen på arton olika banor. Njöt mest utav vädret som bjöd på strålande sol och en värme utan dess like! Dock började ett ordentligt åskväder lite längre bort mot Färjestad. Jag lyckades tappa min mobil så vi fick springa runt i skogen och leta efter den tills Bergis hittade den, haha. Snacka om en nervös Sophia ett tag.
Satte oss på klipporna vid vattnet och lyssnade på musik och åskvädret. Hoppade runt på klipporna och gick barfota i gräset. Bara det sista är en riktig ynnest! Joakim kom snart och hämtade mig då vi skulle hem till Mikael och kika på Sverige-Danmark på Norrstrand. Hann se första perioden innan det var dags för träning.
Hämtade Robert på Strand och begav oss mot Vålberg.
Jag gick och letade omkl-rum då jag inte kunde byta om med killarna direkt, men var upptaget överallt så fick ta rummet bredvid killarna ändå. Gick tillbaka till förrådet, kikade om Robin låst upp ännu, icke, gick runt, kollade på juniorernas träning, tillbaka till förrådet, nu var han där! Så hejade och hämtade mina saker. Släpade dom till andra sidan ishallen, hejade på alla man kände, Anna, Emma och Linn tillkom så vi blev ett litet gäng ändå som bytte om. Sedan var det bara att ut och köra. Kan ju säga att det inte var min bästa träning, usch. Snöret gick upp, haken släppte, benskyddet krånglade, jag fick inte dricka något vatten på en timme så höll på att dö av uttorkning och ja...
Gick fort av planen, slängde av mig mina sjöblöta saker och hoppade in i den efterlängtade duschen.
Satte mig sedan ihop med tjejerna, Robert & Jocke och tittade på matchen mellan Nor -Charlestown. Kanske inte blev så mycket tittande på matchen egentligen.. Hade världens migrän.
Var sedan rätt förbannad på killarna som slängde ur sig världens mest onödiga kommentar om en av mina vänner och är det något jag inte tål så är det sådant. Väldigt, väldigt onödigt.
Efter en tur till Kil så blev jag äntligen hemskjutsad till lägenheten där snart Linnéa slöt upp.
Tur var nog det, jag tror jag babblade på en timma om alla mina känslor, var så skönt att bara få prata av sig så ni anar inte, har hållt rätt mycket saker inom mig sista tiden.
Simon & Jimmi dök snart upp också för att kolla på hockeyn, så alla fyra slog sig ned i min säng huller om buller, pratade, skrattade... Oj vad jag behövde det!

Tror det här blir lättare för alla läsare att hålla koll på folket jag umgås med om jag i slutet av inlägget lägger upp bilder på dem. Här är dagens umgänge!

Påminn mig att jag aldrig, aldrig, aldrig mer ska tänka att jag har för få vänner haha.
Kände mig lite smådeppig när jag vaknade imorse, eller inte deppig, förvirrad, har fått tillbaka en stor del utav min lediga tid och jag har ingen vapendragare längre så, alltså är jag numera en förvirrad själ som vill ut och leva livet! Läste ett inlägg från februari där det stod att jag saknade mitt liv och att jag ville lära känna nya människor (som jag bara älskar) och titta, hey, det tar sig! Bara sista månaden har jag fått privilegien att få lära känna ett tiotal nya, fantastiska människor! Det är inte så att jag inte tycker om mina vänner - men de har fullt upp med sitt och kan inte ha tid för den socialkåta Sophia 24/7! Och tydligen har jag inte nog med tjejkompisar så jag får gå ut med en efterlysning snart, haha. En ny BFF sökes..typ.
Sista veckorna har det varit jag och grabbarna, hela jag kommer bli helt manlig utav mig snart!
Idag är upplägget, har varit, att jag gjorde en sjukdomstenta nu på morgonen, åtta till tio, snart ska jag och Linnéa ut och göra stan lite halvt osäker innan Fredrik & Oskar hämtar upp mig för en cool eftermiddag på Skutberget, få lite sällskap utav Jimmi förhoppningsvis och sedan tar jag mitt pick och pack upp till Vålberg för att spela med Norkillarna ikväll!
Senkvällen kommer tillbringas med gott sällskap och hockey-kvartsfinaler!

*

Gårdagen! Blev inte någon uppdatering då väl ?
Hmm, minns knappt vad jag pysslade med.
Pluggade hela dagen, inomhus, i underbart väder.. Vad blire?!
Blev upphämtad vid fem, inlinesträning damer+veteraner+en junior. Jag fick panik på min nya plock efter cirkus tjugo min så åkte rosenrasande iväg till omkl-rummet, hämtade min gamla trotjänare, fungerade mycket bättre och jag blev på glatt humör igen!
Var värmebölja i ishallen så jag höll på å kola av, flög vita prickar framför ögonen. Tvi.

Kvällen blev helt underbar i alla dess former.
När jag chillat klart hemma gick jag ned på Torget, mötte Anna, snackade lite med henne tills min buss ut till Rud gick. Där hämtade Maja och Anna mig och vi fortsatte mot Strand där Emma & Linn blev upplockade.
Mötte ett gäng hockeytjejer till i ishallen och kopplade på våra inlines. Robin & Jörgen var med också, sen var det bara att köra. Jag skadade mig inte idag heller! En overklig händelse haha.
När det var de stora grabbarnas tur för träning satte vi oss på läktarn, åt mat, snackade, skrattade och hade oss till Nors killar kom, bland annat Johan och Jocke.
Jag vågade dock inte vara med i slutändan på killarnas träning då de skulle ha match istället. Plus att det redan fanns målvakter, så Jiggen agerade båsöppnare istället!

Det är nu man lever igen! Och som jag trivs med att få leva Mitt liv!

Gårdagens kvällstid tillbringades i ishallen i en numera sedvanlig ordning. En timme med lite goa pojkar och flickor. Knäet kändes bra, körde med en ny plock och stöt, fungerade också helt okej!

Idag - föreläsning om hur kvinnan och mannens reproduktionsorgan fungerar, spännande, som att vi inte visste det i tjugo års ålder, haha. Nej men det var lite kul att lära sig lite nya saker kanske...hmm.
Stack sedan till en killkompis på hans jobb och umgicks lite med honom, pratade om seriösa saker..och mer om oseriösa saker, haha. Bland annat det här med att folk har så svårt att umgås med sina vänner när de skaffar förhållande. Är det verkligen så svårt att kombinera vänner och partner?! Jag har ett förhållande med inlinehockeyn för tillfället och tack gode gud för det!
Ska strax bege mig mot ishallen ihop med Charlestowns tjejer, träna lite med dem innan det är Nors a-lag som gäller från nio till tio samt träffa lite goda vänner på köpet! Inga fel alls!
Jag tror att allting kommer att lösa sig nu, det känns i alla fall så. Har fått så många kloka och tänkvärda ord ifrån både My och Alexandra så det gäller att bara bita ihop så löser allting sig. Eller hur?
Och jag är fruktansvärt trött på personer som klagar och snackar skit om vissa personers beteende, så är det egentligen dem som beter sig så, bah! Väx upp!

Vissa dagar orkar man inte göra någonting, man kan bara sitta och titta ut genom ett fönster, kolla på ett par människor som går därnere på marken, dagens motion för de flesta, arbetarna som tar en rökpaus, telefonförsäljarna som ringer och ringer och ringer (vilket liv).
Tänk vad mycket man vill, tänk vad mycket man skulle vilja göra. Och tänk de sakerna man skulle vilja försvann från ens minne så gott det bara går. Allting får ju konsekvenser - positivt och negativt.

Kom hem till Karlstad igår vid tretiden. Blev inte många knop förutom handling innan en långpromenad med Alix avverkades. Tjattrade om allt mellan himmel och jord och satt sedan på torget ett tag i det varma, men mulna vädret.
Jag gick hem, gjorde iordning lite käk inför hockeyn och kollade med Daniel ifall han skulle komma förbi. Blev lite strul så ställde in det så Billy kom hit istället! Skrattade ut Kanada och fulade oss tills matchen var slut. Vinst med 3-1! Way to go Sweden! Vi lyckades även med bedriften..eller rättare sagt jag, att starta brandlarmet här i lägenheten. B slängde sig upp på en stol och drog ned brandvarnaren. Jag bara skrattade. Man ska INTE tända tomtebloss i en 20 kvadrat stor lägenhet.! No way!


Idag är det plugg som står på schemat ihop med inlinesträning med damerna klockan nio till tio. Kanske ta tag i sitt liv igen?

Även jag har varit liten - hittade dessa bilder som jag har haft som profilbilder genom åren på diverse hemsidor. Haha, vad kan man säga egentligen? Hej kom och hjälp mig...

Idag är jag verkligen siste singeln i Sverige.
Alla har visst någon utom den här målvakten!
Kul, är det fel på mig? Haha.
Jaja, jag får glädjas åt alla andra turturduvor,
helt underbart att så många hittar kärleken för tillfället!
Men när jag hittar någon är det inte besvarat...
Kul.
Känns som att inlinehockeyn är mitt förhållande för tillfället,
då man lägger ned så mycket tid på det. Och tur är väl det,
känns som att det kommer bli rätt ensamt i sommar...






Dagen har tillbringats vid grillen och ute i Narven med syster.
Försökte oss på att fiska men gick inge vidare, det enda liv vi såg
var grodor och blodiglar! Inget att hänga i granen direkt.
Jag har även lyckats dra på mig stövlar, pappas jacka och stått i trädgården och grävt fram maskar.
Söt tjej?!

Efter närmare två månader här uppe är det dags att dra sig hem till Hova igen. Tiden går så fort så det är sinnessjukt. Fast ändå, tänk vad mycket man hinner med på den här korta tiden. Och tänk på alla människor man har lärt känna! Ja, herregud, tänk vad många människor som man umgås med egentligen! Karlstad har gett mig något jag verkligen har saknat - ett liv fyllt av överraskningar och fantastiska människor. Sen att jag fortfarande får ha kvar tjejerna från högstadiet är ännu bättre! Mina fina flickor Annelinn, Linnéa, Frida, Evelina, Louise och Eleonora. Ni skulle sett oss på högstadiet, haha. Gymnasiet kan jag ärligt säga att jag passade aldrig in där. Visst linjen var bra och vännerna i klassen var okej, men jag hade alltid en känsla av att inte passa in. (Inte konstigt då jag bara ville till Karlstad egentligen.)
Sen var jag väldigt blyg innan jag flyttade hit och höll mig mest i ishallen då jag själv spelade/tränade eller mina dåvarande pojkvänner hade match. Så ni som tycker att jag festar för mycket - titta på mig för ett år sedan och ni skulle inte känna igen mig, jag festade aldrig. Satt hellre i en kall ishall i t.ex Munkedal än sprang på Björnes och Stadt som uteställena i Mariestad heter. Konstigt va? ;)  

Jag längtar redan tillbaka till Karlstad! :)

Dagen började redan vid sjutiden då det var dags att gå upp för en dag fylld av föreläsningar. Knäet var svullet och gjorde hysteriskt ont så var bara att ta cykeln bort till Nygatan för att hoppa på bussen där då jag inte kunde ta mig ned till torget. Knepigt?!
Föreläsningar från nio till tolv om huden och dess sjukdomar, äckliga bilder på herpesvirus och dylikt gjorde att jag tappade min aptit för dagen..
Vid ett var det dags för lab om njurarna. Med andra ord dricka närmare en liter vatten och sedan gå och kissa varje halvtimma för att se hur mycket njurarna bearbetade... Eh?! Ja alltid lär man sig någonting nytt..
Fort hem, städa undan lite då det skulle blivit filmkväll. (som aldrig blev av) Klockan fem stod Lina & Therese och väntade på mig. Skulle bara kika på träningen idag, fick minsann inte delta med mitt knä. Lite drygt. Men alltid kul å träffa tjejerna!

Annars händelsefattig dag, men ibland behövs de med.
Nu är det bara USA-Finland som gäller för min del!
Imorgon är det till att träffa Daniel och sedan hemresa till Hova!

Påbörjade den här dagen med att möta Lina vid Brogatan, cykla ut till Färjestad och ingå äktenskap med SATS någon timma. Jag höll på att ha ihjäl mig själv på löpbandet då jag snubblade. Ingen vacker syn, men skrattade gjorde vi i alla fall!
Cykel hem, ringde min chef. Dåliga nyheter där... Så jag åkte hem till Lina för att få lite tröst och äta upp hennes kylskåp. Satt sedan där och grät till Disney-låtar ihop, hur sjukt måste inte det sett ut, haha.
Lyckades med bedriften att hälla ut en Fanta-flaska i min handväska också...Suck. Vilken dålig dag!
Joakim hämtade upp mig vid fyra så vi drog hem till honom i världens ände, Kil... Säger allt, haha.
Jag gjorde mig lite mat (hej, känn dig som hemma, tack!) innan vi la oss i hans säng och kollade på Baseketboll (filmen stavas så!) Helsjuk film men som jag skrattade! Herrejisses! Fick magont av allt det sjuka och Joakim bara blängde på mig, haha.
Framåt halv åtta skulle vi dra oss till ishallen, så han packade ihop sina saker och jag tog med hans inlines som han visst hade tänkt å glömma i hallen! Hämtade upp Robert och sedan drog vi iväg mot Vålberg. (Vilka bonnahålor jag hölls i)
Jag satte mig och kollade på Nor Tigers själv ett tag, hämtade sakerna, gjorde iordning lite innan jag fick sällskap av alla galningar i Nors a-lag. Satt och kollade på Tigers träning ett tag innan alla gick och bytte om.
Jag hypernervös då det var första gången jag skulle träna med dem så satte mig i trappan för att vänta. Hälsade på Magnus och han sa att mitt lag redan var ute, ja då blev det fart på målvakten!
Hann göra en halvtimma med laget, gjorde några bra räddningar, men också dåliga ingripanden som ledde till simpla mål. Fastnade med vänstra foten och hörde det smälla till i knäet. Helvete där förstördes något var det enda jag tänkte innan smärtan kom. Körde tio minuter till tills vattenpausen. Grinade illa och tvingades gå av.. Fick erbjudande om att vara med på Nors cup i helgen men fick avböja, hade dock varit grymt kul!
Duschade och bytte om innan jag satte mig i båset för att kika klart på killarnas träning.
Pratade lite med Robin och två av hans lagkamrater efter slutsignal innan Joakim blev klar så jag hoppade ut i bilen, snodde Roberts "shotgun", drog på Erik Grönwalls - Leave a light on for me på högsta volym och rockade till den hem till Karlstad!
Sysselsatte mig socialt på msn innan sängen hägrade.

Oj vilken seriöst dålig bloggerska jag har blivit på äldre dagar. Minns inte ens vad jag ska uppdatera om.
Men vi kör på den tionde maj, måndag i mina ögon.
Dagen tillbringades ihop med tre snygga tjejer på biblioteket! Alexandra, My & Linnéa. Var tänkt att jag skulle plugga. Pluggade jag något? Nej, nej och åter igen nej! Klagade på min onda handled och fulade mig på mobilen med Robin. My bjöd mig på en lunch, rotmos och fläsklägg, jag bockar och tackar stort! Den tjejen räddade mitt energiintag denna dag! Tack My! :)
Alix följde med mig hem, hämtade upp Agnes på vägen och när de hade gått städade jag och gjorde lite annat nyttigt innan tjejerna i laget hämtade upp mig vid åtta för att spela inline i Vålberg!
Alltid lika kul! Alltid lika glatt folk som möter en i spelargången. Jag ångrar som sagt inte en sekund att jag började med inlinehockey. Jag höll på att fnissa ihjäl mig över en viss person som åkte omkring på banan, jagandes av sin hund. Sött!
Hemresa framåt halv elva i regnet. Mysigt!

Jag låg och tittade i taket rätt många timmar innan jag slängde benen över sängen, tog en dusch, matade Hubbe och började plocka undan lite från gårdagen innan Jennie vaknade. Efter frukosten tog vi en lång promenad i solskenet utmed älven, ut till ishallen och hem igen, stötte på Alexandra och Viktoria på vägen så småpratade lite med de fina tjejerna ett tag innan vi fortsatte vår vandring.
Jennie åkte vid tre-tiden tråkigt nog, men vi syns snart igen förhoppningsvis! :)
Städade klart lägenheten innan sällskapet för kvällen kom hit för att kolla på hockeyn ihop med mig! Vi moffade kladdkaka, chips, cola, Fanta...Ja ni anar varför vi moffade?! Pratade en timma med gott folk också innan jag sa hej och godnatt till killkompisen och stöp i säng än en gång. Undrar hur många timmar man sover under sin livstid, tänk vad man missar...shiet.

Heja Sverige!!
Dock är jag förbannat trött på svensk media som bara skriver upp alla avhopp, jämt jämt jämt, förstör VM med sina Nej och bla bla bla. Kan de inte bara vara glada över de killarna som faktiskt sagt ja istället för att skriva svikare 1, svikare 2 osv hela jäkla VM?! Baaah.

Tror jag och många andra hade en otursdag igår kan jag ana. Allt gick bara fel eller helt åt fanders för att vara ärlig.
Jag och Jennie vaknade upp, eller ja, jag väckte Jennie och fulade mig som bara den, stackarn behövde nog sova egentligen. Men jag var pigg som en lärka och gjorde iordning lite frukost medan hon kollade till bilen utanför huset. Bar iväg på shopping i först stan och sedan Bergvik, hittade en fin tröja till Jennie som hon tänkte ha under kvällens bravader och sprang runt i nästan varenda butik. Jag lyckades med bedriften att, medan Jennie gick på systemet, starta billarmet på Bergvik, och jag fick inte stopp på det! Folk stannade och tittade förvånat på en galen blondin och några vänliga människor kom fram och hjälpte mig efter ett tag. Pinsamt värre. Fort hem, slänga i oss en helstekt kyckling och iordninggörande inför kvällen. Johan kom och lämnade över öl och när jag skulle lägga in dem i kylen tappar jag en självklart på foten så jag krossade fotknölen. Kan säga att det gör rätt så redigt ont! Alldeles blå blev foten... Sprang över till Lina i alla fall och hade mysmiddag ihop med Lina,Linnea, Alix, My & Yvette. De hade lagat riktigt god mat och vi bidrog med en liten kräftomelett jag och Jennie.
Sedan fort hem igen, inväntade Simon och sedan Johan, tillsist Jocke och Mikael. Var bara att köra igång igen, galna som vi är. Jag sprang runt och spelade ishockey i min lilla etta som omväxlingsskull och framåt elva rumlade vi iväg till Ankan för att dansa. När vi kom dit fanns det inte många själar där inne men det fylldes på allt eftersom, lite för mycket till och med. Man kunde knappt röra sig tillslut. Tråkigt. Jag kollade uppgivet på Jennie och vi gick ut lite innan klockan ett. Jag ringde Robin och gick bort till McDonalds, hittade inte honom bland allt folk men såg honom gå förbi fönstret efter ett tag så han kom in igen och pratade lite innan jag och Jennie klackade iväg hem för att få oss en god natts sömn åter igen.

Nu har Jennie lämnat mig för denna gången och det är tomt och tyst i lägenheten. Jag försöker smälta helgens händelser bit för bit, skakar på huvudet, bara skrattar.

Fredag:

Agnes kom hit och flummade runt med mig på eftermiddagen, dansade bland annat runt med en bag in box till låten med samma namn här ett tag haha. Vi chillade, vi softade, vi gjorde inte många knop tills Jennie kom vid halv fem. Åkte till Bergvik, handlade, sa farväl till Agnes och önskade henne en trevlig resa till Mora innan vi åkte hemåt och började göra oss iordning för utgång. Slöt upp med ett par killar på Norrstrand, hur underbara som helst måste jag bara säga! Jocke, Robin, Robins bror och Mikael som ägde lägenheten. Vi slogs om musiken, poppade popcorn, kastade popcorn, studsade runt och fulade oss mest hela kvällen. Ja ni kan ju kolla på bilderna själva. Snart kom även en Sandra och hennes vän på besök ett tag men åkte snart igen. Även vi började packa ihop och drog oss in mot stan. Funderade på Tempel ett tag men hamnade på Ankan i vanlig ordning. Jag kramade om folk som jag tyckte om, och inte tyckte så bra om och sedan var det bara att dansa på. Jennie & Jocke satte sig vid ett bord så jag slöt upp med Linn & Ida istället för lite galen dans och även Carro. Robin och Micke spelade poker och ja, gud vet vart timmarna tog vägen men snart var vi på väg hem i alla fall. Jag ringde upp folket som hade ringt mig, svarade på konstiga sms innan Oscar & Kristoffer kom hit på efterfest en timma.
När de hade gått var det två trötta damer som stöp i säng och somnade (för å citera Lina) "gotti gotti".

 
Jag tror alla som känner mig vet att jag månar väldigt mycket om mina minnen. Jag skriver ned dem, jag har alltid med mig kameran, dokumenterar alla tankar och händelser. Jag vet inte i dagsläget vad jag ska ha dem till men det är en slags trygghet att ha dem stoppade i en låda eller skrivna i en bok som står i bokhyllan. Men bara det här att värdesätta varje dag tycker jag är enormt viktigt, framförallt för att kunna utveckla sig själv och minska på stressen att man kanske inte hinner med livet i och med att dagarna går så fort.

Jag vet att alla tycker att deras vänner är något extra och egentligen är det fantastiskt att människor kan fungera så otroligt bra tillsammans, sen kan man ju inte fungera ihop med allt och alla, det är en omöjlighet, jag tror säkert att det är ett par som inte klarar av mig som person eller dem som jag umgås med. De kanske sitter och läser den här bloggen bara för att gotta sig i mina misslyckanden eller se om jag lyckats göra något dumt eller bara vill skratta åt dumma reflektioner som jag skriver ned här, vad vet jag ? Men det jag vill komma fram till är att jag är väldigt, väldigt glad över att ha privilegien att få ha så många personer omkring mig hela tiden som lyser upp dag efter dag, eller nätter också om man nu ska vara petig. Droppar in lite sms då och då med så fantastiska ord så man blir helt tårögd. Jag skiter fullkomligt i dem nu som inte tycker om mig, de får sprida ut osanna rykten, kolla snett på mig och dylikt om de tycker att det gynnar och får dem att må bra. (Vet inte om några gör det i dagsläget, men ifall att...) Jag har i alla fall lärt mig ordentligt sedan jag flyttade till Karlstad att man bara ska fnysa åt rykten och skapa sig en egen uppfattning - gällande ALLA människor! Så länge de inte sårat mig eller mina vänner på något sätt så är det ju bra människor på ett sätt, eller hur? Det är ett starkt bevis på att även de mest horribla personerna också kan vara mänskliga om de klarar av att hålla tillit till en eller ett fåtal personer. Jag menar inte att man ska lita på allt och alla, men i största möjliga mån tycker jag att man ska ge människan en chans eller två.

Nu är jag faktiskt helt slut i både knopp och kropp.
Började dagen med ett gympass här i stan ihop med Alix och Lina, hem, slänga i sig lite mat, duscha och springa ned till bussen.
Hann med en timmas föreläsning på universitetet innan jag hoppade på bussen upp till jobbet. Hade delegering med PEP-mask ihop med sjukgymnasten Ida. Gick som på räls och jag kunde få ett godkänt intyg! Mums på det. Var bara att fortsätta stressa sedan för att hinna hem till tvättiden klockan fyra. In på LIDL, köpa senaste Hockey-vmbilagan sen sjönk jag ihop på bussen hem. Tänker inte lyfta ett finger mer denna kvällen utan bara invänta morgondagen som kommer bli helt underbar känner jag på mig! Jennie kommer hit klockan två, sedan börjar vår galna helg. Hon ville veta vad jag smider för planer, så här gumman, varsågod, här serverar jag dem på ett silverfat!


Fredag: Fest på Norrstrand
Lördag: (beroende på väder) Skutberget, Pråmen, glassa, njuta av livet, promenad ut till Färjestad, middag hemma hos Lina ihop med bland annat Therese, Alexandra, My & Linnéa. Förfest hos mig ihop med ett stycke galna inlinekillar och hockeykillar och sedan utgång på passande ställe!
Söndag: Öppet för förslag!

Därför handlar jag.

Nej, hmm, nja dåligt ordspråk.
Har precis kommit hem från en riktig långpromenad med Alexandra, närmare 1½ timme, och vilken skön promenad. Bara få flumma loss, berätta om alla känslor och tankar, analysera, diskutera, skratta, utbyta minnen med varandra. Det är som Alexandra skulle sagt - ovärdeligt! Vi avverkade Viken, Orrholmen och Herrhagen samt centrum innan vi sa godnatt, jag fylld av kärlek till denna underbara människa! Hon är en av få kvinnliga personer som jag ser upp till!


Inlineträningen gick över förväntan, höll helt tätt första kvarten och totalt på en halvtimme bara ett mål. Måste väl ses som godkänt mot Veteranerna?! Sista halvtimmen var inte lika bra, vred sönder foten på köpet, men oj. Alltså läsare, ni borde prova på en träning. Det är så fantastiskt ROLIGT! Jag blir så lycklig bara av att se en ishall, haha. Och trots att skydden är blöta sedan gårdagens träning, humlor flyger omkring överallt inomhus, klubban är trasig, ja gud vet vad, så älskar jag det här! Det här är jag! Det här är Sophia Jiglind ut i fingerspetsarna!

Ni vet, det här att ha ett lugnt liv, det är inte min grej riktigt, jag känner mig naken, rädd, exposed...
Hoppade upp imorse vid sex då delegeringsutbildning stod på schemat. Cyklade iväg till Rosenbad strax efter halv åtta - superskön dag idag igen! Solen sken och Karlstáborna var redan ute och gick morgonpromenader, skrattandes och uppe i glada diskussioner. Jag slöt upp med folk inom min sektor och satt där sedan snällt i fem timmar för att lyssna på våran föreläsare. Gjorde ett prov också 25 utav 26 rätt! Inte illa pinkat som en gammal god vän skulle sagt till mig! Nu är det bara matlagning som står på schemat innan min privata limousin kommer förbi här klockan fem för att ta mig till ishallen! ;)

Gårdagen blev...vad ska man säga...slitsam!
Lina kom hit på middag, jag gjorde potatisgratäng, fläskfilé och champinjonsås ihop med lite wokgrönsaker innan Andreas och Johan kom förbi och hämtade upp oss. Jag skulle träna inlines med grabbsen. Så blev träning fem till sex...sedan skulle tydligen killarna ha möte med a-laget så jag och Lina fick vackert sitta och vänta på läktarn. Jag fick dock dåligt samvete då Lina ville hem så ringde Jimmi som var på väg till Karlstad. De tog med sig henne hem och jag kröp ihop högst upp på läktarn och kollade på Charlestowns träning och sedan Nor Tigers. Kollade suckandes bort mot cafeterian där laget hade möte. Kunde de aldrig bli klara? Klockan började närma sig nio nu och jag var både trött, hungrig och hade migrän efter uttorkningen som blir när man spelar inlinehockey! Eller ja, i alla fall jag som är som en studsboll på planen. Och ja, jag älskar att klubba ned Johan också på köpet!
Jennie ringde och räddade kvällen lite, så jag ställde mig vid entrén, hoppades att killarna skulle komma snart och de dök upp vid tio över nio. Hoppet tändes hos mig, yes äntligen få åka hem! Nej...då skulle de köra ett pass till så jag bara gapade, jahapp... Fick ett sms också "inte ens ett hej?" En av de andra killarna kände tydligen igen mig, jag hade dock aldrig träffat honom. Jag försökte hitta skjuts hem och då ringde den här killen, Robert, och frågade om jag ville åka med. Kunde ha hoppat av lycka! Så de vände bilen och kom och hämtade mig tio minuter senare! Var en trött målvakt som la sig och halvsomnade i baksätet i chauffören Joakims bil. Jag blir så glad när okända personer vågar vara omtänksamma! Jag älskar sådant!

Vilken fantastisk morgon! Som jag sov bort, haha.
Skulle haft föreläsning nio till tolv, öppnade dock inte mina blå förrän strac efter halv elva. Kollade förbryllat på klockan, alarmet hade gått igång, men inte jag... Så det var bara att rycka på axlarna, svara på alla sms, ringa min mor och sedan krypa upp under täcket med en god frukost kollandes på Biggest Loser.
Gårdagskvällen var lite bättre än vanligt, haha. En helgalen inlinesträning med mina fantastiska lagkamrater + ett par grabbs som lekte runt på plan i närmare en timme. Jag gjorde ett par fotbollssparkar till räddningar och höll på att knäcka nacken utan Annica då pucken flög på henne efter att ha träffat mitt benskydd! Sorry!! Blev även någon snygg plockräddning innan målen trillade in de sista tio minuterna då jag höll på att dö utav värmeslag och inlinesknäppningarna hade gått upp så jag såg ut som en sådan där...vad heter det, docka som rör armar och ben med hjälp utav trådar..hmm.. Återkommer i den frågan tror jag minsann!
Var en trött målvakt som lade sig raklång på planen när slutsignalen ljöd. Jag var som en enda stor sjö, ja, kanske ett hav till och med! Uh vad varmt! Men jag älskar varje minut jag får stå på planen, vilken nörd jag är, men jag lovar gott folk, finns inget roligare!
Jag ställde mig gärna och jagade en humla i omklädningsrummet en tio minuter med vattenflaskan så tjejerna skrattade ihjäl sig. Fick god hjälp utav Emelie med soptunnan! Herregud vad det måste sett ut, haha.
När jag kom hem vid elva så blev det som vanligt datorn, retades lite med Robin, fick höra värmande kommentarer från Lina & Therese innan jag släckte de blåa för kvällen. En aning påse slut.

Fick även höra stranden ifrån Gotland i förrgår tack vare mammas telefon då hon och far är vid stugan en månad. Jag längtar till sommaren så det värker i bröstet. Bara få gå utmed klipporna vid vår strand, se alla små kaniner som hoppar omkring, se Cassie springa runt lycklig och rulla sig i sanden, alla nattdopp i månskenet och jaa, ni vet, Gotland är som hemma för mig, har bott där ett år sammanlagt utav mitt tjugoåriga liv tack vare alla somrar där och det är alltid en speciell känsla att stå längst fram på färjan över och se Visby komma närmare och närmare.

Jag är lycklig nu, det går bra nu. 
 

Slänger in ett snabbt inlägg innan Lina & Therese plockar upp mig från gatan nedanför.
Jobbet var underbart idag igen, mer säger jag inte :)
Strax efter jag kommit hem slängde jag in en kladdkaka i ugnen och efter att ha snackat lite skit med Jennie så kom mina yrväder Lina & Alexandra hit en sväng för att skratta, prata, umgås, sprida kärlek... Ja ni som känner dem vet hurdana de där godbitarna är!
Nu är det inlinehockey som gäller för 100%... eller nej 110%!
Önskar er alla en fantastiskt fin kväll i solskenet!

Det här att vakna utav alarmklockan är inte min grej, jag flög två meter upp ur sängen och kollade mig förbryllat omkring innan hjärnan insåg att det var alarmet. Typiskt. Jag som sov så gott!
Blev en ensamkväll igår trots allt, men mycket socialisation med diverse vänner, bland annat syster, bäste Alix & Ellen genom msn och telefon.

Pyttipannan står för full fräs i ugnen, dagens matlåda, och snart är det dags att sticka iväg till jobbet. Åtta till halv fem! Hmm, ikväll är det inlineträning för fulla muggar till halv elva och sedan kommer det lite sällskap hit eventuellt. Hoppas mina kära vänner tar dagen i akt då vi är lediga från universitetet och njuter utav solen som har högsta styrkan på här idag!

Jag vet inte riktigt vad veckan har att erbjuda i detalj men lite såhär kommer det väl att se ut:

Måndag: Jobb 8-16.30 , inlineträning dam 21-22.
Tisdag: Universitet 9-12, gym, inlineträning herr
Onsdag: Delgeringsutbildning Rosenbad 8-13,gym, fika med L, A & D, Ellen hit?, inlineträning dam
Torsdag: Universitetet 9-12, gym
Fredag: Universitetet 9-12, gym, Jennie hit!!
Lördag: Jennie här, gym, utgång!
Söndag: Jennie här!

För er som inte vet så är Jennie min närmaste vän och känner mig bättre än någon annan, hon kommer ifrån Dalarna så vi kan inte ses mer än ett par gånger per år, tråkigt nog. Hon är som den där tvillingsystern man alltid önskade sig när man var liten.

• 
  
  Välkommen till min nya blogg! Då det var dags att radera lite skit ur mitt liv så börjar vi om på nytt!
  Hoppas alla mina gamla läsare följer med hit, och ni som är nya får jag säga - Kul att ni hittat hit och välkomna!
  Ni som inte känner mig sedan innan kommer här en liten presentation:
  
  Jag heter som sagt Sophia, är 20 år gammal och studerar på Karlstads universitet, Hälsa & Wellnessprogrammet som förmodligen kommer skapa en Hälsocoach utav mig och mina underbara klasskamrater.
  Till Karlstad flyttade jag i augusti 2009 men tankarna på just den här stan började redan 2oo2, så ni kan ju tänka er vilken lycklig 19-åring som drog flyttlasset hit tillsist?
  
  Jag har spelat ishockey sedan jag var tretton år och älskar sporten lika mycket fortfarande. Vissa säger att jag är galen som ställer mig i målet, men det är min identitet och mitt liv. Att stå där lite kobent på skridskorna med min gamla plock i vänsternäven och klubban stadigt i högernäven. Mina sju första säsonger gjorde jag i T/M Tornados men som la ned ju vid jul så då förflyttade jag mig till Nor Queens där jag stormtrivdes redan från första början och är kvar där än idag. Fast nu under sommaren blev jag i lurad att spela inline-hockey och efter den första svettiga träningen kunde jag bara konstatera att det var minst lika roligt! Så nu är det SM i Löfbergs Lila Arena som gäller nu under juni.
  
  Jag jobbar även vid sidan utav pluggandet som personlig assistent. Även där är jag lyckligt lottad då jag har världens underbaraste (och roligaste) personer att jobba ihop med!
  
  Hmm, vid sidan utav ishockeyn så tränar jag på gym 4-6 gånger i veckan på SATS, antingen ute på Färjestad eller i centrum plous att jag har Sveriges hurtigaste kompisar som drar med mig ut på promenader varje dag. Kan livet bli mer njutfullt?
  
  Jag själv som person vet jag inte riktigt hur jag ska definera mig... Folk som inte känner mig tror jag är en bimbo på grund av min hårfärg (vad jag har fått höra i efterhand) men jag kan säga såhär : Jag föddes med den hårfärgen jag har och vågar inte färga med risk för att förstöra det blonda. Sen är jag rätt blyg i nytt sällskap så då uppfattas jag väl som dryg kan jag tro. Men jag är rätt snäll utav mig, förstår inte nöjet i att såra andra människor, sen är jag livsnjutare från och till, spontan men även en ganska rätt rejäl grubblare.... Mår min omgivning dåligt mår jag dåligt, mår jag dåligt är det pga tankar. Eller så har jag helt enkelt fått för många puckar i skallen utav mina lagkamrater! Vem vet?!