20 Juni 2010
En supernervös Sophia blev upphämtad av Lina & Tess strax efter sju, mot Vålberg. Kicki hade ordnat frukost åt hela laget men jag fick knappt ned någonting pga nervositeten. Ut, springa, byta om. Ett djupt andetag. Kolla in motståndarna Sandviken. Pucken släpptes. Och där försvann nervositeten. Vi började med att göra mål nästan på en gång, men de gjorde en snabb kontring och sprätte upp pucken i mitt ena kryss nästan direkt efteråt. Resultatet stod sig ett tag, sedan gjorde de två-ett på en lobb. Jag förgrymmad över mig själv, vart var flytet?!
Vi fick dessutom ett solklart mål bortdömt då domaren inte hade sett den studsa in i mål och ut igen. VA BLIRE?! Tack, där försvann vår finalplats...
De gjorde sedan 3-1 på ett friläge och vad kan jag säga. Var otroligt besviken helt enkelt.
Lunch, pasta med skinksås, fick knappt ned någonting då heller.
Kollade när Landvetter krossade Charlestown och där hade vi våra bronsmatchmotståndare klara. Ett derby. Hatmatch, vad vet jag? Tjejerna i det laget har alltid varit trevliga mot mig och jag tycker om dem. Men klart man ville vinna !
Såg herrarnas bronsmatch Stockholm Capitals med Dick i spetsen mot Landvetter. Landvetter vann med 10-2...
Vi hoppade in på plan ihop med killarna och åkte runt lite grann innan killarna lämnade planen och gjorde plats för oss tjejer.
De började göra mål, vi kvitterade...sen vet jag faktiskt inte vad som hände. Jag blev svart i blicken efter en förbannat onödig kommentar till mig, utav en jag trodde var min vän i Charlestown. Okej att det var under match men jag tycker inte man slänger ur sig en sådan kommentar överhuvudtaget. Men men, de var det bättre laget och vann med 7-2 efter bland annat ett straffmål.
Jag är en dålig förlorare, det erkänner jag. Vill helst inte prata med någon efter en förlust. Nu var det bara tomt. Satte mig på en bänk utanför omklädningsrummet och grät. Så mycket energi, kraft och tid man har lagt på det här och så slutar vi fyra. Det är inte rättvist. Trots alla skador man har försökt spela med, ont i hela kroppen, bita ihop, bryta ihop, nej, jag förstår inte meningen.
Vuxna och spelare kom förbi, klappade, kramade om mig, men jag bara grät.
Satte mig med Lina, Sofia och Emelie för att kolla på SM-finalen med Nor Tigers och Göteborg Revolution. Några Färjestadsspelare var med om man ska nämna något för att göra läsare intresserade, haha. Wallin..Lundh..
Var massor av folk på läktaren som man kände så blev hur kul som helst, torkade tårarna och hejade på Nor! Vinst i Sudden Death minsann ! :)
Blev hemskjutsad av Sofia och stöp rätt ned i säng! 
