Torsdagen








Jag har funderat, kollat in i väggen i sängen, vänt mig åt andra hållet, tittat upp i taket, bitit mig lite lätt i överläppen, vänt mig på mage igen och tittat in i den där fula gula tapeten som någon inredare har tyckt varit snyggt ihop med mina askgråa dörrar. Det är nästan som att väggen skrattar åt min bitterhet över den fula gula färgen. Men, det är trots allt mindre än två veckor kvar till flytten. Flytten som kommer ge mig allt. Nära till vattnet, balkong, 72 kvadratmeter, en kombo, en frihet, ett ordentligt kök. Jag kan inte begära mer vet ni. Jag kan redan se mig själv krypa upp i soffan på balkongen ihop med en kopp te, njuta utav novembers regnande och vara lugn för en gångs skull i mitt liv. Jag vet att den här lägenheten tar knäcken på mitt psyke. Vem vill sitta inlåst på tjugo kvadratmeter, ensam och med så mycket pågående omkring sig hela tiden ?

 

Ted Gärdestad skrev i Come Give Me Love att En stjärna dör när livet vänder. En stjärna har dött för mig nu (en vän jag trodde jag skulle få ha med mig resten av livet) – och redan ser jag lite ljusare på tillvaron tack vare fantastiska människor vid min sida. Ensamheten är inte så farlig som jag har inbillat mig. Och jag kommer förmodligen växa ifrån den här rädslan för att vara ensam. Vissa kanske inte fattar ett dyft av vad jag skriver om, men ni som känner mig förstår nog förhoppningsvis. Eller hur ?

Jag kommer stanna kvar i Karlstad, jag kommer ge allt jag har nu sista året på Hälsa & Wellnesslinjen och jag kommer försöka njuta mer utav livets goda.

Men framförallt tänker jag inte tappa bort mig själv i den här röran – igen.

Den dagen jag tog studenten kollade jag ut över alla mina numera fd vänner. Jag tänkte inte vara kvar där, inte en sekund till. Jag försvann för längesedan från det där stället Mariestad. Samtidigt lovade jag mig själv att göra något vettigt med livet, utmana ännu mera och som alla säger – jag lever hellre nu och dör ung än lever ett långt liv och är missnöjd.

Så det är dags att börja leva nu och glömma det förgångna.

524 dagar sedan – jag borde vara läkt nu.

 

Gårdagen var – fin. Den var trygg kan jag också säga.

Dagen började gott med SATS och 40 minuter cykling med min ros här i livet – Alexandra.

Stack hem vid elva-snåret för att hitta luncha med min andra ros – Agnes. Satte oss på Wayne´s uteservering, pratade igenom veckorna som gått, alla händelser, alla känslor. Shopping blev sedan, klänningar åkte på och av, jag lade ögonen på snygga män i solbrända kroppar och njöt utav solen. Tills foten skadades. Då var det bara att linka hem en kort stund tills Mikael kom och hämtade upp mig i en gul bil. Jag fnittrade inombords. (Alla känner väl till att man ska slå en person lite lätt och säga GUL BIL?) Vi gjorde en runda på stan lite snabbt, sa hejdå till honom och mötte upp Simon inne på MittICity för att hjälpa honom hitta en bra parfym (för å charma damerna, eller? ;) )

Vid fem tackade jag för mig och begav mig hemåt, städade lägenheten, blev hämtad av Simon vid halv sex igen. Ut till Bergvik för att kolla på en TV åt honom. Hittade inget vettigt.

Hem igen, göra sig iordning inför kvällens festande. Lite folk ringde och undrade vad planerna var så jag försökte slå ihop så mycket som möjligt. Så när Simon dök upp igen vid nio så stack vi direkt ned till Scores uteservering där Viktor och hans gäng satt. Jag kröp upp bredvid honom, hälsade på hans vänner och beställde in dagens första cider och drink.

Blev ett par timmar därnere. Var hur trevligt som helst! Vi pratade, skrattade och smuttade på våra drickor. Jag pratade djupt med Carl någon timma och sedan övertalade vi Viktor och Gustaf att följa med till Koriander. Sagt och gjort.

Slog oss ned i ett utav hörnen, hälsade på Johan och Rickard, jag fick drinkar och sneglade ut på dansgolvet där jag kände igen de flesta. Många sportprofiler ikväll, bland annat hetingen Linus Thörnblad. Samt hockeyfolk och diverse andra lagsportare utav bägge könen. Jag höll mig dock i hörnet och ägnad mig åt mina vänner. Jag och Jonah gick runt och minglade också en del - eller ja, armbågade oss fram.

Tittade uppgivet på Gustaf och Viktor framåt ettiden. Ville hem.

Satte oss på Torget, jag la mig på en bänk men det var alldeles för kvavt så hoppade i fontänen och badade istället medan killarna skrattade.

Vi gick hem till mig så jag fick duscha mig varm igen, sedan körde vi lite spel och jag lagade makaroner till hela högen.

Knockade kudden strax efteråt. Trött målvakt.se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0