Allt som händer har en mening!

Saknar er... -v-

Jag vet inte vad jag ska säga ärligt talat.
Jag känner mig så fruktansvärt jäkla ensam. Känns som att man inte har någon längre, trots att jag antagligen har mer vänner än vad jag är förtjänt utav. Det är ytterst ett fåtal människor som faktiskt tar mig för den jag är och vill vara vän med mig för den jag är. Annars är det bara utnyttjning som gäller har jag märkt.
Som vissa killkompisar - man duger inte längre när känslorna har svalnat. Trots att man gör allt för att ha kvar dem som vänner för att man inte kan besvara känslorna.